Frihetsbloggen

Efter att Moderaterna bytte namn till de Nya Moderaterna, så brukar verkar jargongen vara att om någon säger något som kanske de gamla moderaterna tyckte så är det nyliberalt.

Jag som har svårt att placera de nya moderaterna i en politisk kategori, får oftast väldigt svårt att förhålla mig till dessa beskyllerser (och det faktum att jag gick i grundskolan på Bo Lundgrens tid).

Oftast jag har mer ideologiskt gemensamt med hårdnackade gamla konservativa partister än både de gamla och nya moderaterna. Kommunistbashing, hårdare bantonger och mindre flum, saker som jag skriver gärna under på.

När jag var 16 år och gick med i MUF så har jag alltid sett deras tydliga och hårda åsikter alltid varit uppfriskande och dessa har oftast blivit till förebilder, Jan Eckert 70, min nämndordförande när jag bodde i Väsby, Anders Gustâv, fd borgmästare Solna,  var en idol som jag såg oerhört mycket upp till.

Oftast var de just de konservativa som var mest kritiska till hur kommunen, landstinget eller staten sköttes och de som ville förändra mest jämfört med de lite allmänborgerligt latteliberala. Men det känns som att den nya generationen konservativa inte växer till, det är snarare hur man beter eller klär sig som verkar vara det distinktiva, istället för de politiska ideérna.

Att motsätta sig en drogliberalisering, som ingen föreslår, verkar vara en större stridsfråga än hoten mot kärnfamiljen.

Att vurma för ett kungahus som inte är hotat, verkar vara en viktigare fråga än framtidens konservativa ideér om ett tryggt samhälle.

Jag kanske själv börjar bli konservativ, i den bemärkelsen att jag saknar att man tidigare kunde debattera politik med konservativa istället för lackskor kontra sneakers.

Jag tänkte prova på att göra något känsligt, efter “bajs”-incidenten verkar bloggare och facebookanvändare ha någon slags fobi mot att använda ordet arbetslinje i ett sammanhang som inte är direkt kopplat till regeringens politik.

Tänkte bryta den isen och visa att arbetslinjen verkar ha smittat av sig till kungahuset med.

Som ni vet så har Frihetsbloggen drivits av både mig och Emil. Frihetsbloggens format har passat oss båda, men nu är det dags att göra om! Emil kommer nu att gå över till sin hemsida emileriksson.com och jag kommer fortsätta skriva här på Frihetsbloggen!

Ni som missade kan se inlägget här:

Racism is the lowest, most crudely primitive form of collectivism.  It is the notion of ascribing moral, social or political significance to a man’s genetic lineage — the notion that a man’s intellectual and characterological traits are produced and transmitted by his internal body chemistry.  Which means, in practice, that a man is to be judged, not by his own character and actions, but by the characters and actions of a collective of ancestors. - Ayn Rand

Det har funnits en diskussion på nätet om man kan jämnställa Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet i deras människosyn. Jag är av den fasta åsikten att man absolut kan göra det. Båda har rötterna i samma ideologiska tradition nämligen kollektivismen.

Det “mångfaldssamhälle” som vänstern förespråkar är minst lika farlig som det “enfaldssamhälle” som Sverigedemokraterna förespråkar. Sverigedemokraterna förespråkar att en kultur, folk eller tradition är bättre än en annan. Vänstern påstår att så inte är fallet, utan att om vi har många kulturer, etniciteter och traditioner så blir det bättre. Båda glömmer en sak, därför har båda fel.

Människors etnicitet är faktiskt varken bra eller dåligt, utan den är totalt irrelevant. Människor förmågor definieras inte av hur molekylerna är organiserade i deras DNA utan av deras karaktär. Både vänstern och främlingsfientliga göder idén om att ens etnicitet ens skulle vara av betydelse.

Vi ska inte fastna i diskussionen om min hudfärg är bra eller dålig, det gynnar bara idéer som borde förpassas i historieböckerna. Istället bör vi driva samhällsopinionen så frågan är om det är bra att bedöma människor (vare sig positivt eller negativt) av deras etniska bakgrund eller om det är bra att bedöma människor som individer och innehållet av deras karaktär. För i en sån diskussion vinner vi frihetsvänner.

"Förorten" Stenhagen

Ända sen Per Schlingmann kom på ordet “utanförskap” så har nästan varenda litet snedsteg från vem som helst härletts till att personen var i ett strukturellt utanförskap.

Misstolka mig inte nu, det är visst så att utanförskapet är en viktig faktor i många problem. Men ibland så är lösningarna och problemen rätt så enkla. Jag har själv växt upp i en förort där utanförskapet är rätt så litet utan snarare så att attidtyden i området bland vissa ungdomar är lite “I dont give a fuck”.

Radhuskids som vandaliserar, villabrats som knarkar och vanliga ungdomar som begår brott. Utanförskapsanalysen håller inte i dessa områden, inte heller fritidsgårskortet. Upplands Väsby, där jag växte upp, hade fler än 5 fritidsgårdar, men det var ingen som ville ha dem. De ungdomar som drev omkring på nätterna ville inte dit, och de ungdomar som inte drev omkring behövde inte det. De var hemma med polarna och tittade på en film eller allmänt softade.

När rapporterna från Gottsunda och Stenhagen i Uppsala började tryckas var det nästan som att Journalisterna redan på förhand hade bestämt sig. Allt dåligt som hände där, var på grund av politikerna. Varje bil som brann var ett rop på hjälp. Men nu i efterhand visat sig vara bullshit.

– (Haha). Asså, tror ni att det är värsta gettot här eller? Ingen i Stenhagen är så fattig, eller typ utanför samhället, att de skulle bränna bilar för att de inte har någon utväg. Bullshit! Kom och kolla hur vi har det här; det är fint, folk har det bra. - Kille från Stenhagen

Det var ett gäng vanliga ungdomar som ville vara lite balla. Därmed så faller de två lösningarna som det ropades på. Den ena att man borde ta hårdare tag mot buset, att skicka in lagom mycket piketpoliser så varenda kille hela orten kunde haffas. Eller att vi skulle bygga fler fritidshus i förorterna än vad det finns casinon i Las Vegas eller att anställa fler socialarbetare än Orcher i Mordor.

Det som vore lösningen vore faktiskt väldigt enkelt. Se till att det finns en civilklädd polisstyrka i problemområdet som kartlägger och bevisför de få sattyg som finns, innan det hinner gå så långt att de börjar bränna bilar. Presentera bevisen för föräldrarna, och problemet kommer att vara löst. Den som vet hur en invandrarfarsas vrede ser ut, förstår vad jag menar.

Nu kan du hemma eller via din mobil hålla koll på talarlistan på Arbetstämman. Ta en fika i lugn och ro och veta exakt när det är din tur att gå upp och tala.

Gå bara in på http://frihetsbloggen.se/mobil

Det har varit mycket tal idag på arbetstämman. Kanske lite för mycket, men nu håller Beatrice Ask tal om hur bra och viktig MUF är, synd att det inte är frågestund så man kan fråga lite om IPRED och datalagringsdirektivet.