Frihetsbloggen

Racism is the lowest, most crudely primitive form of collectivism.  It is the notion of ascribing moral, social or political significance to a man’s genetic lineage — the notion that a man’s intellectual and characterological traits are produced and transmitted by his internal body chemistry.  Which means, in practice, that a man is to be judged, not by his own character and actions, but by the characters and actions of a collective of ancestors. - Ayn Rand

Det har funnits en diskussion på nätet om man kan jämnställa Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet i deras människosyn. Jag är av den fasta åsikten att man absolut kan göra det. Båda har rötterna i samma ideologiska tradition nämligen kollektivismen.

Det “mångfaldssamhälle” som vänstern förespråkar är minst lika farlig som det “enfaldssamhälle” som Sverigedemokraterna förespråkar. Sverigedemokraterna förespråkar att en kultur, folk eller tradition är bättre än en annan. Vänstern påstår att så inte är fallet, utan att om vi har många kulturer, etniciteter och traditioner så blir det bättre. Båda glömmer en sak, därför har båda fel.

Människors etnicitet är faktiskt varken bra eller dåligt, utan den är totalt irrelevant. Människor förmågor definieras inte av hur molekylerna är organiserade i deras DNA utan av deras karaktär. Både vänstern och främlingsfientliga göder idén om att ens etnicitet ens skulle vara av betydelse.

Vi ska inte fastna i diskussionen om min hudfärg är bra eller dålig, det gynnar bara idéer som borde förpassas i historieböckerna. Istället bör vi driva samhällsopinionen så frågan är om det är bra att bedöma människor (vare sig positivt eller negativt) av deras etniska bakgrund eller om det är bra att bedöma människor som individer och innehållet av deras karaktär. För i en sån diskussion vinner vi frihetsvänner.